Svenska
Hej!
Nu sitter jag på svenska lektion och har inget att göra...
Vi ska skriva en novell och jag är klar med min.
Idag blir det att vara med killen, han åker till sin mamma i helgen.
Igår gjorde jag inte så mycket, jag var i skolan och hemma hos killen typ.
Imorgon blir det att färga håret:D
Ska ju bli blond, men det tar ju ett tag att bli blond när man har bart svarthårig innan.
Ska ju bli blond, men det tar ju ett tag att bli blond när man har bart svarthårig innan.
Här är min novell, kommentera gärna vad ni tycker om den:
Ensam,
En ny dag med nya bekymmer och nya lögner..... tänker jag medan jag klär på mig i mitt lilla rosa rum.
Varje dag är likadan, och vissa personer är lika falska som alltid.
Hur kan det ha förändrats så fort? Hur kan DU ha förändrats så mycket på bara några månader? Jag saknar dig...
Jag vill inte förlora dig, vi sa att vi skulle vara bästa vänner för alltid.
Jag fixar till mitt bruna, ganska långa hår och sminkar mig fort för att gå till den trista grå skolan.
På väg till skolan går jag tyst för mig själv och förbereder mig på att möta den hemska dagen.
Varje morgon när jag kommer till skolan kommer du fram till mig och låtsas som att allt är som det alltid har vart.
Jag tror inte du inser själv att många runt omkring dig börjar tröttna. Vi har glidit isär, vi är inte lika bra kompisar som vi var förut.
Ibland vill jag bara sluta ögonen och aldrig vakna igen, för jag vill inte mer, men jag försöker ändå.
Jag har en jag alltid är med, och det är Alicia.
Även om hon går till hennes andra mycket ’’coolare’’ kompisar och lämnar mig ensam så är jag med henne, men det är bara för att hon är den enda ’‘kompis’’ jag har.
Jag kan inte tänka mig att vara med någon annan, det har alltid vart hon och jag, varför ska det ändras?
Hon kommer gåendes mot mitt skåp, men jag låtsas inte se henne och går mot vårt trista lilla vita klassrum.
Alicia springer efter mig och jag börjar gå fortare.
Jag sätter mig vid en bänk i klassrummet och börjar jobba, men Alicia hänger fortfarande efter mig.
’‘ÅÅHHH!! Kan hon lämna mig i fred?!’’ Tänker jag.
Alicia är söt, rolig och smart så jag förstår att alla gillar henne, men varför ska de ta min vän? Bara för att hon började sminka sig och agera annorlunda gillar de henne. Hon har långt blont hår och jätte blåa ögon, hon är smal och ser ut som en modell.
Hej Alicia! Säger jag och försöker låtsas som om ingenting har hänt.
Hej Nicole! Vad gör du? Svarar hon glatt.
Jag skriver, svarar jag lite surt och deprimerat.
Hon sätter sig vid en smutsig bänk och börjar arbeta, vilket betyder gå in på Facebook.
Jag gör några ordflätor och sedan är det dags att sluta.
En ny dag med nya bekymmer och nya lögner..... tänker jag medan jag klär på mig i mitt lilla rosa rum.
Varje dag är likadan, och vissa personer är lika falska som alltid.
Hur kan det ha förändrats så fort? Hur kan DU ha förändrats så mycket på bara några månader? Jag saknar dig...
Jag vill inte förlora dig, vi sa att vi skulle vara bästa vänner för alltid.
Jag fixar till mitt bruna, ganska långa hår och sminkar mig fort för att gå till den trista grå skolan.
På väg till skolan går jag tyst för mig själv och förbereder mig på att möta den hemska dagen.
Varje morgon när jag kommer till skolan kommer du fram till mig och låtsas som att allt är som det alltid har vart.
Jag tror inte du inser själv att många runt omkring dig börjar tröttna. Vi har glidit isär, vi är inte lika bra kompisar som vi var förut.
Ibland vill jag bara sluta ögonen och aldrig vakna igen, för jag vill inte mer, men jag försöker ändå.
Jag har en jag alltid är med, och det är Alicia.
Även om hon går till hennes andra mycket ’’coolare’’ kompisar och lämnar mig ensam så är jag med henne, men det är bara för att hon är den enda ’‘kompis’’ jag har.
Jag kan inte tänka mig att vara med någon annan, det har alltid vart hon och jag, varför ska det ändras?
Hon kommer gåendes mot mitt skåp, men jag låtsas inte se henne och går mot vårt trista lilla vita klassrum.
Alicia springer efter mig och jag börjar gå fortare.
Jag sätter mig vid en bänk i klassrummet och börjar jobba, men Alicia hänger fortfarande efter mig.
’‘ÅÅHHH!! Kan hon lämna mig i fred?!’’ Tänker jag.
Alicia är söt, rolig och smart så jag förstår att alla gillar henne, men varför ska de ta min vän? Bara för att hon började sminka sig och agera annorlunda gillar de henne. Hon har långt blont hår och jätte blåa ögon, hon är smal och ser ut som en modell.
Hej Alicia! Säger jag och försöker låtsas som om ingenting har hänt.
Hej Nicole! Vad gör du? Svarar hon glatt.
Jag skriver, svarar jag lite surt och deprimerat.
Hon sätter sig vid en smutsig bänk och börjar arbeta, vilket betyder gå in på Facebook.
Jag gör några ordflätor och sedan är det dags att sluta.
Jag ska träffa min kille efter skolan, hans pappa och styvmamma verkar hata mig.
De verkar bara tycka att jag är i vägen och är jobbig...... Vi vart tillsammans för ungefär 1 år sedan. Han är den enda som förstår mig, han lyssnar på allt jag säger och han tröstar mig om det behövs.
Nu är det matte, ett av mina favorit ämnen i skolan. När jag räknar kan jag vara lugn och inte tänka på allt hemskt, vilket är väldigt skönt. Alla säger att jag är ett matte geni eller en matte nörd. -Godmorgon! Skriker Lars vår matte lärare. Han är gammal, hela 63 år och ska snart gå i pension, hoppas alla. Han bär alltid samma vita T-shirt med massa fläckar på och ett par slitna byxor.
Ingen svarar honom så han ser bara sur ut och säger att vi ska börja jobba.
Jag räknar, räknar och räknar.
Alla andra i klassen kastar pennor, sudd och papper.
Lars skriker på dem, men jag hör inte ett ord av vad han säger, jag är inne i mina deprimerade tankar även om jag räknar.
Jag vill inte vara här längre, matte lektionerna brukar ju få mig att glömma, men inte idag.
RRRRRRRIIIIIIINNNNNNNGGGGGGGGGG!!!!!! Det är klockan som meddelar att det är lunch, idag är det fiskgratäng och den smakar alltid konstigt. Jag möter Alicia och vi går upp till matsalen tillsammans, det ser fortfarande ut som att hon inte vet vad som har hänt. Men hon har förändrats mycket, väldigt mycket.
Vi båda tar lite mat och sätter oss vid ett bord och precis när jag sätter mig så känner jag att det är något klibbigt på stolen. Jag kastar mig upp från stolen och inser att någon har lagt fisk på den, så jag har en stor fläck på mina byxor.
Alla vid bordet framför vårt börjar skratta, jag känner en klump i halsen och försöker svälja den, men det går inte. Jag springer ut ur matsalen gråtandes.
På vägen ser jag min kille han står på andra sidan gatan, innan jag hinner se mig omkring springer jag rakt ut i vägen.
Det ända som hörs är en stor smäll.
Jag ser hur blodet rinner på gatan och min kille springa emot mig, han ser helt förstörd ut.
Han sätter sig bredvid mig och jag ser hans mun röra sig, han skriker men jag hör ingenting.
Massa människor kommer emot mig, men jag är svag och orkar inte hålla ögonen öppna.
Jag sluter dem och sedan blir allt svart.....
Vi hörs!
Kommentarer
Trackback